Minnen
August 17th, 2010
Personligt
Man samlar på sig många minnen under sitt liv. Mitt första minne var ett 8 mb Compact Flash till min första digitalkamera. Nä skämt åsido: mitt första minne var en elak tant som luktade en söt parfymdoft och som hade elaka barn. Jag minns fortfarande doften och är nära att svimma varje gång jag känner den. Förmodligen är det just en tantparfym, det hade ju varit hemskt om folk i min ålder hade luktat sådär. Gått och svimmat hela tiden. I vilket fall som helst har jag svimmat två gånger. Båda gångerna var nån gång på mellanstadiet. Första gången var när vi hade någon slags julavslutning och vi skulle sjunga i kör i Betelkyrkan. Jag stod nånstans mitt i kören och minns hur jag plötsligt försvann från världen, satte mig ner och blev nerplockad av vår lärare. Han hade sagt till oss att vicka på tårna och jag gjorde det men det hjälpte inte. Jag vickar fortfarande på tårna när jag känner mig lite nervös och svimfärdig. Andra gången var några veckor senare när jag stod i matsalskön och vickade på tårna. Jag sa till min lärare och jag fick gå till klassrummet och lägga benen på en stol. Där låg jag och lät blodet rinna ner i huvudet. Sen åt jag i min ensamhet. Jag minns naturligtvis inte vad det mat. Men det skulle inte förvåna mig om det var skinkstek, vilket var min haträtt i skolan. Jag spydde iallafall inte, det hade jag kommit ihåg. Däremot spydde jag en gång i lågstadiet när jag åt paprika. Ni vet, jag gillar ju inte paprika så hemskt mycket. Oturligt nog hade jag kantplatsen längst fram på ett väldigt långt bord där hela min klass satt. Typ som en kung satt jag och spydde. Jag minns vilka som satt vid mina sidor för vi satt i bokstavsordning. Sen minns jag inte mer.
