Vaggeryd-Norrköping-Vaggeryd-Eskilstuna-Vaggeryd-Göteborg-Växjö

August 31st, 2010 Personligt

Jag har aldrig riktigt lyckats släppa min hembygd. Vaggeryd är en bra by. Visst finns det många saker man kan tycka är lite förfärliga men överlag så är det definitivt en bra by. Därför blir jag alltid extra glad när Vaggeryd nämns i riktäckande medier. Ica i Vaggeryd nämndes t.ex. i ekonomidebatten häromdagen, visserligen av en moderat men ändå. Idag ser jag följande fantastiska bild på idg.se

För uppmärksamma läsare och Vaggerydsbor syns det klart och tydligt att det är i Vaggeryds centrum med Konfekthörnan i bakgrunden, visserligen med en socialdemokrat i förgrunden men ändå.

Lokalpatriotism verkar för övrigt vara ganska hippt och jag försöker hänga med så gott jag kan. Jag har lärt mig älska Kortedala och försöker göra reklam för stadsdelen så gott jag kan. I Vaggeryd har var och varannan villaägare börjat hissa Smålandsflaggor och Facebook kryllar ju numera av grupper där man älskar sin by, stadsdel eller landskap.

Nu ska jag ju bli kronobergare snart vilket ju skiljer sig en hel del från att vara Jönköpingslänsbo, eller Finnvede. Framför allt känns kronoberg något bonnigare, dialekten är lite värre och området känns inte lika nära allt eftersom det inte finns någon cool europaväg igenom.

Kronobergs län blir för övrigt det femte länet jag bor i så jag är inte särskilt trogen. Men jag återkommer iallafall till Småland och det känns faktiskt helt ok.

VFU jaha

August 23rd, 2010 Personligt

Jag säger då det. VFU-maskineriet på GU är som en motor som drivs av gummiband, hoppar och skuttar och går sönder. Gummibanden är studenten (jag) som kastas mellan olika VFU-samordnare och VFU-ledare och man har ingen aning om vad som är fram eller bak.

När jag började min lärarutbildning fick jag det lite speciella området Universeum. Då hade vi en person som var både VFU-ledare och VFU-samordnare, hon var dessutom LLU och den enda pedagogen vi kom i någon närmre kontakt med. Där fick vi som tur var bara vara i ett halvår. Visst, ett ganska lärorikt ställe men svårt att verkligen ta till sig.

Sen kom jag till Backa och Skälltorpsskolan. Där fick jag vara i två terminer och fick även besök av vår inriktningslärare som tillfälligt hoppade in som VFU-ledare. Under perioden träffade jag också min egentliga VFU-ledare (som egentligen skulle följt mig från början till slut för att se min utveckling). När min handleadare skulle bli pappaledig passade jag på att byta skola och fick då komma till NTI.

Under min NTI-tid har jag hunnit få besök av en VFU-ledare, bytt VFU-ledare två gånger (inte träffat någon av dom), bytt område, samordnare och ledare två gånger till. Hade jag inte varit ett hållbart gummiband, dvs blivit förvirrad i maskineriet, eller haft en såpass bra och ståndaktig skola (NTI)  i rygggen, hade jag förmodligen inte ens fått vara kvar på NTI nästa termin (min sista), eftersom GU inte gjorde ett dyft för att göra min situation så bra som möjligt. De ville helst bara hålla mailkonversationerna korta och gå så mycket efter paragraferna som möjligt.

Min mesta kontakt med VFU-maskineriet har alltså skett i ren förvirring och administrativt syfte. EN gång har jag haft besök av en VFU-ledare, och jag har träffat samma ledare i ett samtal en gång. På 4 år.

Kontenta:

Maskineriet bryr sig inte särskilt mycket om studenternas bästa. VFU:n är självklart en av de mest lärorika delarna av lärarutbildningen, men detta är tack vare personalen ute på skolorna. Den viktiga feedbacken från GU:s pedagoger har nästan helt uteblivit. Att de inte bryr sig beror väl snarast på den enorma organisationen och att det blir så mycket folk i omlopp. Jag vet inte om detta är något generellt eller om jag bara har haft otur. Men jag känner mig iallafall som ett gummiband.

Minnen

August 17th, 2010 Personligt

Man samlar på sig många minnen under sitt liv. Mitt första minne var ett 8 mb Compact Flash till min första digitalkamera. Nä skämt åsido: mitt första minne var en elak tant som luktade en söt parfymdoft och som hade elaka barn. Jag minns fortfarande doften och är nära att svimma varje gång jag känner den. Förmodligen är det just en tantparfym, det hade ju varit hemskt om folk i min ålder hade luktat sådär. Gått och svimmat hela tiden. I vilket fall som helst har jag svimmat två gånger. Båda gångerna var nån gång på mellanstadiet. Första gången var när vi hade någon slags julavslutning och vi skulle sjunga i kör i Betelkyrkan. Jag stod nånstans mitt i kören och minns hur jag plötsligt försvann från världen, satte mig ner och blev nerplockad av vår lärare. Han hade sagt till oss att vicka på tårna och jag gjorde det men det hjälpte inte. Jag vickar fortfarande på tårna när jag känner mig lite nervös och svimfärdig. Andra gången var några veckor senare när jag stod i matsalskön och vickade på tårna. Jag sa till min lärare och jag fick gå till klassrummet och lägga benen på en stol. Där låg jag och lät blodet rinna ner i huvudet. Sen åt jag i min ensamhet. Jag minns naturligtvis inte vad det mat. Men det skulle inte förvåna mig om det var skinkstek, vilket var min haträtt i skolan. Jag spydde iallafall inte, det hade jag kommit ihåg. Däremot spydde jag en gång i lågstadiet när jag åt paprika. Ni vet, jag gillar ju inte paprika så hemskt mycket. Oturligt nog hade jag kantplatsen längst fram på ett väldigt långt bord där hela min klass satt. Typ som en kung satt jag och spydde. Jag minns vilka som satt vid mina sidor för vi satt i bokstavsordning. Sen minns jag inte mer.

August 10th, 2010 Personligt

Det har hänt mycket i sommar och jag har nästan inte skrivit någonting om detta. En sammanfattning

- Tågluff: Pisa – Venedig – Ljubljana –  Budapest – Wien

Blev något förkortad på grund av att min andra hälft fick jobb och skulle börja jobba nästan direkt. I Växjö

- Nuvarande boende: Vaggeryd – Värnamo

Jag har för tillfället tre olika bostäder. Vår lägenhet i Göteborg, ett stort gästrum i mina föräldrars hus, och ett litet pytterum i Värnamo. Och eftersom det verkar som om vi ska flytta snart igen har vi skaffat ny lägenhet. I Växjö.

- Framtida boende: Göteborg – Växjö

Jag har ju faktiskt ett halvår kvar på min utbildning och måste bo kvar i Götet ett tag och vara borta från min andra hälft i ett halvår. Sen flyttar jag också och hoppas att de har nåt kul jobb att ge mig. I Växjö.

- Dagsaktiviteter:

Cykelrundor. Hänga hos Henry. Äta ostbågar. Följa med mamma till konsum. Plocka blåbär. Gå promenader. Imorgon ska vi putsa fönster. Vänta på Froyo-uppdatering till min mobil.

- Sommarmusik:

Sleigh Bells, Johnossi, Laleh, Robyn mm. Men egentligen har jag inte lyssnat alls mycket på musik. Förresten så funderar jag på att gömma mina gamla cd-skivor när flytt vankas. Jag använder dom ju inte. Trodde jag aldrig om mig själv.

- Upcoming

Klassträff 21:a augusti. Synd bara att det kommer så få. Terminsstart 1 sep. Min sista termin någonsin, sen är jag perfekt mogen för att börja jobba.

Sleigh Bells

July 29th, 2010 Personligt

Jag sållar mig iallafall till de som tycker att Sleigh Bells är det coolaste jag har hört de senast fem dagarna.

http://open.spotify.com/album/7l5Y3f2amyv1acMfZZQfa2

Det är bra med dig

July 25th, 2010 Personligt

Gravid

July 12th, 2010 Personligt

Imorse när jag vaknade kunde jag knappt stå upp, världen snurrade och jag mådde illa så fort jag rörde mitt huvud och kräktes om jag rörde mig längre än 2 meter. Så fort jag la mig i sängen och stirrade i taket mådde jag bra. Hemskt jobbigt, vad det nu var, kortslutning i balanssinnet, matförgiftning eller solsting.

När jag sökte på symptomen på Google visade det sig att jag var gravid. Jag vet inte hur det har gått till men hur jag än gjorde kom jag in på föräldraforum där folk hade samma symptom, framför allt kvinnor. Men sen låg jag ett par timmar och stirrade i taket och somnade till slut. Sen kunde jag resa mig och plötsligt var jag inte gravid längre. Puh.

Till slut blev det en trevlig kväll i Bredaryd med trevliga vänner, grillpicknick, stor hund, smått barn och god kladdkaka. Nu är jag hemma och ska strax sätta mig och reflektera över livet.

God natt!

Grillens lukt

July 10th, 2010 Personligt

Nu börjar grilllukten sprida sig över Värnamos villakvarter. Vi ska också grilla, såklart. Men mest av allt sitter jag i en solstol och surfar på Internet och lyssnar på en spellista jag har när jag springer. Jag har bara använt den en gång, och dåligt gick det. Jag tröttnade nästan direkt. Men det var flera veckor sedan nu och jag har inte sprungit sedan dess. Men framförallt har jag suttit i en solstol nästan hela dagen. Och nu sprider sig doften av tändvätska. Nu nös jag också. Hejdå

Planering

July 8th, 2010 Personligt

Igår cyklade vi nästan 4 mil. Från Vaggeryd till Tofteryd till Linnesjön till Skillingaryd till Skogshyltesjön och till Götafors. En cykel är definitivt en av de första sakerna jag kommer köpa när jag flyttar till Växjö och börjar jobba. Växjö är nog en cykelvänlig stad. Andra saker jag kommer köpa när jag börjar jobba:

• Brieost eller Chévre minst en gång i veckan. Jag ska äta det i bare.
• En flaska kolsyrat vatten. Bara för att se hur det känns att köpa kolsyrat vatten.
• En till tågluff.
• Bamsetidningar.
• Kroppkakor.

Dessutom ska jag:

• Börja sopsortera men bara glas och metall.
• Starta en tredje blogg.
• Vinna på Triss.
• Och lära mig Sveriges Historia.

Kanske det kanske

June 26th, 2010 Personligt

Jag hade nästan glömt att jag har den här bloggen. Och jag hade nästan glömt varför jag har den här bloggen. En enda enkel anledning. Att skriva är det bästa som finns. Att forma orden till meningar som i sin tur formar bilder i huvudet. Det är helt enkelt ganska fränt.

Har ni sett en film som heter Elling

Elling börjar skriva poesi och så lägger han det i flingpaket och annat. Ingen vet vem som har skrivit det när de läser det. Så är det såklart inte här. Och det saknar jag.

Anonymitet är ett fult ord, det är dåligt att vara anonym på nätet. Då kan man lura barn och näthata. Men det fina är också att man nå vem som helst och vara sig själv eller nån helt annan. Om man vill.

Kanske kommer jag starta en annan blogg på andra sidan internet, där jag är anonym. Kanske kommer jag inte det. Kanske har jag redan gjort det.

Den här bloggen fortsätter iallafall som vanligt. Imorgon ska jag berätta om min tågluff. Kanske.