Faktum är att jag har ökat en hel del i vikt sen jag började jobba. Kulan börjar komma och jag vet exakt vad som väntar mig, iallafall om jag kollar på de genetiska förutsättningarna. Men det har ju ingen betydelse egentligen.

Minst en gång per dag konstaterar jag också att det inte är lätt att leva. Jämfört med allt annat menar jag.

Hej så länge

Hur som helst.

Måndag morgon och tisdag morgon har varit de hittils mest sjukt hemskt jobbiga morgnarna efter semestern. Innan semestern minns jag inte. Det har naturligtvis sina naturliga förklaringar: lite infektion i kroppen och lite framtidsosäkerhet blandat. Dessutom ont i magen: För mycket chips kanske. Idag köpte jag en ny smak. OLW kan mig, så fort det kommer en ny smak så köper jag. Särskilt på Konsum oxtorget som frontar olika chipssorter varje dag. Provsmakning i skålar. Kanske därför kroppen är lite sjukdomsmässig på alla möjliga sätt.

För övrigt gillar jag även choklad.

Snyggast bröst, bäst åsikter, mest kunskap, högst röst. Tjusigast karriär, fräschast lägenhet, bäst musiksmak och är minst ordinär.

Jag. Dessutom kan jag vara glad och ledsen på samma gång!

MVH Magnus E

Häromdagen skänktes dessutom ett halvtaskigt Xbox till mig som jag håller på att hotta upp.

Antalet datorer i hemmet börjar alltså snart överstiga antalet hela och matchande par strumpor. Kanske blir det ett datormuseum om några år. Nya strumpor kanske också.

Hur som helst, jag har böcker att läsa på min iPad. Vi hörs!

Om man går ett varv runt en sjö (växjösjön) och någon springer runt sjön motsatt håll, hur många gånger teoretiskt sett kan man möta denna person om den springer oändligt antal varv? (om man går i 5 km/h och den andre springer i 10 km/h och rundan är ca 5 km, har det ens någon betydelse hur långt det är runt sjön?)

Vad är det som gör att man möter vissa motsatta gångare två gånger och vissa bara en gång. Och vissa inte alls?

Om man tänder en lampa i ett rum bara täckt av speglar. Vart tar då ljuset vägen när man släcker?

Vad heter “tecken” i bestämd plural? Tecknena? Teckena?

osv.

Vi hörs vidare!

Man undrar ju var solidariteten tog vägen. Fattar ens folk vad public service innebär, en opartisk medieproducent utan vinstintresse som riktar sig mot alla målgrupper inklusive de allra minsta. Dessutom kan alla ta del av utbudet, fattig som rik. Det är en fin tanke, precis som med sjukvården, skolor, eller allt annat vi hjälps åt med att betala.

Om SVT sedan förvaltar pengarna på rätt sätt tåls att diskuteras. Men det ska finnas kvar i någon form, alla ska vara med och betala, och det ska vara frikopplat från skatten precis som nu.

Det tycker jag.

Men vad vet jag.

Mina trosatser styrs naturligvis som alla andras av andras åsikter och tankar. Jag hade under hela min uppväxt tankar om vad jag skulle (borde) bli när jag blev stor, vad jag skulle ha för intressen, vad jag skulle lyssna på för musik, vilka jag skulle umgås med osv osv. Jag upptäcke dock på ett tidigt stadium att det var sjukt skönt att bryta dessa trosatser. Några exempel:

• På högstadiet bytte jag till stor del vilka som var mina närmsta vänner. Jag bytte samtidigt trosatsen om vilka man “borde” umgås med. Jag tillät mig själv att börja umgås med “nördarna” och de mindre populära (något hårdraget). Jag vann bara på det, jag fick vänner jag trivdes med som jag kunde vara mig själv med.
• Vid en tidpunkt i livet insåg jag att jag var begränsad i vilken kultur jag valde att ta del av. Jag ändrade mitt tankesätt från att det fanns “fin” och “ful” kultur till att kultur alltid är bra så länge det glädjer mig. Det gjorde att jag kunde uppskatta en kass romantisk komedi, ett skämt från stefan och krister, eller en överproducerad radiohit från idol utan att må dåligt. Jag lärde mig att ta det för vad det var och jag lärde mig att jag inte kunde låta någon annan avgöra vad jag tycker. Jag kunde helt plötsligt ta del av hela kulturspektrat (även om jag inte alltid gör det) och även förstå andras val av kultur. Detta har jag att tacka mina vänner för. De som gillar stefan och krister och hatar den musiken jag brukar lyssna på, eller de filmer jag brukar vilja se. De fick mig att vilja se saker ur deras perspektiv.
• Efter gymnasiet bytte jag en trosats som jag tror många mer eller mindre delar: Att dricka alkohol är normaltillståndet. De som inte dricker är alkohol är tråkmånsar. Jag har under min uppväxt stött på många nykterister i form av frikyrkliga människor, vilka man har haft ett lätt motstånd mot (en trosats som också är utbytt). Men efter gymnasiet började jag träffa och prata med människor som inte drack alkohol av helt andra anledningar, och jag började också förstå även de frikyrkliga argumenten. Jag ändrade min trosats till att människor i ett socialt sammanhang har normaltillståndet att alla är nykterister. Plötsligt kände jag ett mindre behov av att ställa frågor som “va!? varför dricker du inte?” eller “saknar du inte att dricka lite öl till maten?”. Jag träffar ofta på människor som tycker att intag av alkohol är normaltillståndet (och gärna vill framhävda detta) och som tycker att jag eller andra är tråkig när jag inte dricker “tillräckligt” eller aldrig blir full. Jag klarar inte av såna människor. Jag dricker gärna, men jag blir ogärna berusad, och jag har full förståelse för de som inte dricker alls. Dessutom gjorde bytet av denna trosats att systemet med Systembolaget faller sig helt naturligt och jättebra.
• Kanske den viktigaste trosatsen som jag bytt under mitt liv handlar om hur jag ser på mig själv. Före 21-22 års ålder hade jag en väldigt stark trosats att jag inte kunde jobba med människor i min yrkesroll. Att jobba på ett äldreboende eller att bli lärare fanns inte i min värld. Jag testade att jobba med äldre. Och mitt tankemönster var för evigt förändrat. Nånstans mitt i min lärarutbildning insåg jag dessutom mitt intresse för människor gick att kombinera med mitt intresse för teknik, och jag valde att läsa IT som en andra inriktning (beslutet kom från ingenting till en stor insikt på bara en dag tack vare en föreläsning). Nu har jag världens roligaste jobb där jag kan kombinera mina intressen. Tänk om jag hade blivit civilingenjör i medieteknik eller suttit och skrivit informationstexter för någon liten kommun på landet. Tråkigt.

Alla dessa förändringar handlar naturligtvis om ålder, erfarenhet och en ökad självsäkerhet och att jag själv påverkar mig själv mer än andra människor gör, men jag hoppas verkligen att jag har fler låsta tankar som går att låsa upp och byta ut. Det är liksom så skönt. Och det är dessutom det som är det fina med att träffa så mycket människor i jobbet. Jag blir hela tiden utmanad av deras tankemönster som baseras på deras intressen och erfarenheter. Och jag blir förmodligen en bättre människa om jag lyckas lära mig av resten av världen.

Ja ja jag hör av mig nästa gång jag byter en trosats. Vad har ni bytt för trosatser under era liv?

En 17-tums stor fin Asus med asbra ljud. Dessutom har jag satt i en supersnabb SSD och datorn går som en oljad blixt.

Dessutom har jag äntligen fått Windows 7 och jag kan köra hela Adobes Creative suite. Så snart blir det fotomanipulation, hemsidebyggande, flashskapande och kanske till och med filmskapande på hög nivå. Men det roligaste som hände var helt oväntat.  Jag återupptäckte min gamla vän Jeskola Buzz. På min första dator (som jag fick av min kära bror) började jag använda denna fantastiska “modular software music studio” och hade en extremt kreativ period. Igår installerade jag programmet igen och hittade en gammal säkerhetskopia där det fanns ca. 50 “inspelade” låtar, och ungefär 500 (!) halvfärdiga/låtfragment.

Dessutom var det en skön känsla att börja skruva på synthar och trycka in noter. Avslappning på hög nivå.

Ja ytterligare ett projekt i vår, att städa upp bland alla filer, få programmet att fungera som jag vill och förhoppningsvis kunna skapa lite frän musik.