Saker jag längtar tillbaka till ibland
September 28th, 2010
Personligt
1 Kommentar
Hej
Jag är nere i djupa dalar och ibland på höga toppar. På topparna har jag fin utsikt, jag har jobb, trivs med mitt yrkesval och har ett bra liv. I dalarna ser det mörkt ut och jag är arbetslös ensam och eländig.
Jag vet såklart att det jag ser på topparna är verkligheten, men ändå tvingas man ner i de förskräckliga dalarna. Banan är ju byggd så. Uppförsbackar behövs för att kunna åka neråt så att det kittlar i magen.
Jag hoppas på toppar de närmsta dagarna 
Hejdå
Av helt random anledning hittade jag den här videon och kände att jag var tvungen att dela med mig
September 21st, 2010
Personligt
Kommentera
Längst hittils
September 20th, 2010
Personligt
Kommentera
Veckans längsta dag hittils idag. Klockan ringde redan 05.20 efter att ha somnat runt midnatt efter att ha sett de borgeliga vinna och SD komma in i riksdagen efter att ha förväntat mig det hela tiden. Tåget gick från Växjö till Göteborg kl 06.06 och jag åkte med och sov nästan hela vägen. Även i Borås.
Sen blev det juridik och annat viktigt fram till klockan 17 då jag skulle skriva ut men skrivaren skrev ut ungefär 2 papper i minuten och galningen framför mig skulle skriva ut 30 papper. Det blir 15 minuter tänker ni då. Men det kändes som en evighet eftersom jag var trött och endast hade ätit två mackor med extra tjocka leverpastejskivor på hela dagen. Sen gick jag ut och regnet var grymt. Det kom två elvor i rad och jag missade båda, men som tur var kom jag med den tredje och tydligen vände den andra vid bellevue så jag vinkade till den när jag åkte förbi i den tredje. Sen kom jag hem och åt ladyochlufsenspagettiochköttbullarmedtomatsås, helt utan lady och helt utan någon som spelade dragspel. Hälften blev över eftersom jag har en tendens att göra fyra portioner trots att jag bara behöver en. Jag tar med mig resten imorgon.
Sen ska jag sova.
Fy 17
Håtvåo
September 13th, 2010
Personligt
Kommentera
Vatten är en stor del av mitt liv. Kärlek och att ha kallt i sovrummet på natten är större delar, men vatten kommer nog trea. Jag vet inte om jag ska kalla det besatthet men åtminstone en stor fixering vid vatten och vattenglas. Jag måste exempelvis alltid ha ett vattenglas jämte sängen ifall jag skulle vakna och vara törstig. Dock är jag ändå oftast för trött för att orka dricka något vatten mitt i natten, men det måste stå där. När jag går en längre promenad, eller är på ställen där jag inte har möjlighet att dricka kan min själ få sig ett ryck och jag börjar få så kallad vattenpanik. Detta sker ofta utomlands där jag inte alltid vet var jag kan få tag på vatten. Hemma i lägenheten står det vattenglas överallt och de är alltid tomma. Skulle det nån gång vara så att det står ett vattenglas med vatten i och jag ser det, ja då dricker jag upp det direkt. Vatten ska ju vara i kroppen. Att dö av törst är nog det värsta sättet att dö på. Tror jag iallafall.
Min dröm vore att det fanns små vattenkranar i varenda rum i lägenheten och att man hade en flaska som extraherade fuktigheten i luften och hela tiden fyllde på sig själv. Det vore grejer det.
Piratpartiet till riksdagen? Nej
September 10th, 2010
Personligt, Samhälle
Kommentera
Har suttit och tittat igenom en snabbgenomgång över var partierna står i olika frågor. De rödgrönas och alliansens svar var ganska väntade och eftersom jag redan har röstat passade jag på att titta på vad Piratpartiet hade svarat. På nästan alla frågor svarade de “det kan vi tänka oss” men sen blev det rätt kul:
LOL
LMAO
ROFLMAO!
WTF?
Problemet
September 6th, 2010
Personligt
3 Kommentarer
Slutet börjar närma sig, om ett halvår ska jag börja jobba. Jag har prenumererat på arbetsförmedlingens annonser i några månader nu och det har faktiskt kommit ut ett par stycken jobb som jag hade kunnat söka om jag bara hade varit färdig (rätt arbetsuppgifter, rätt geografiskt område osv.). Jag har också så smått börjat skicka ansökningar (1 iväg, 2 på gång) och börjat planera hur jag ska ringa runt till halva småland och säga att jag finns och att de behöver mig.
Häromdagen kom det ut ett jobb som IT-pedagog på förskolor i en liten småländsk kommun, vilket kanske inte är drömjobbet men helt klart ett alternativ. Jobbet var en del av något slags ungdomsjobbsprojekt där de anställde ungdomar mellan 18-24 år boende i kommunen. Jag kunde alltså inte söka det. De krävde Barn- och fritidsprogrammet & Kunskaper om IT och datorvana, och de ville ha någon som kunde utföra följande uppgifter:
IT- mediastöd inom förskolorna i xxx rektorsområde.
Att vara behjälplig med diverse olika uppgifter inom IT-media.
Installera och ge instruktioner om olika pedagogiska programvaror. Enklare underhåll av förskolornas datorer.
En resurs för barn- och personal grupperna för att utveckla arbetet inom IT-media
OK
Jag som utbildad pedagog blir naturligtvis upprörd. Försök tänka dig följande:
“hmm vi behöver någon som kan ge oss språkstöd inom förskolorna. Jag vet vi anställer någon som gått Barn & Fritid och typ läser mycket böcker och pratar bra svenska!”
“hmm vi behöver nog någon som kan hjälpa till lite med våra läroböcker, bestämma vilka vi ska använda, köpa in dom. Och så måste vi ju såklart veta hur vi ska använda dom. Jag vet vi anställer någon som gått Barn & Fritid och typ läser mycket böcker och pratar bra svenska!”
“hmm vi behöver någon som kan hjälpa oss att utveckla arbetet med barnens språk. Jag vet vi anställer någon som gått Barn & Fritid och typ läser mycket böcker och pratar bra svenska!”
Jag antar att det här är ett problem jag och mina kollegor kommer få brottas med. IT är för många något som kommer in lite från sidan och kanske i bästa fall kan underlätta undervisningen. IT är för många något som de unga redan har koll på och som man inte behöver kunna så bra som lärare. IT är för många allmänkunskap som de flesta kan mycket om, även många lärare. Det de missar är själva kopplingen mellan pedagogik och IT, vilken inte är helt självklar. Att säga “nä nu ska vi börja jobba mer med IT i vår skola” är ungefär som att säga “nä nu ska vi minsann läsa lite fler böcker i vår skola”.
Nä istället ska de säga “aha! hur ska vi få barnen att lära sig att navigera i den enorma informationsdjungeln som finns idag?”. Och då ska jag säga “anställ mig! jag kan utveckla barnens förmåga att vara källkritiska och hitta relevant information! jag kan utveckla en kunskapssyn där eleven lär sig hitta information snarare än att lära den sig utantill! jag kan utveckla barnens förmåga att utnyttja webbens sociala möjligheter för att utbyta och inhämta information och erfarenheter! osv osv”
Typ.
Vet inte om min poäng kom fram. I vilket fall som helst så är det iaf en helt ok utmaning. Och utmaningar är ju alltid kul.
Hejdå
valseo
September 5th, 2010
Personligt
Kommentera
Kul
Ni som söker på Google ofta och det gör ju de flesta vet ju att det alltid kommer små textannonser till höger om sökträffarna. De här annonserna visas beroende på olika sökord som annonsören själv får välja. Detta ger lite roliga resultat när man söker på de olika politiska partierna. Se här:
Sökord “Piratpartiet” ger annons för moderaterna
“socialdemokraterna”, “moderaterna”, “centerpartiet” ger annons för miljöpartiet
sökord “folkpartiet”, “moderaterna”, “centerpartiet” ger annons för kristdemokraterna
“moderaterna” ger annons för socialdemokraterna
osv osv
Miljöpartiet verkar ha lyckats bäst då de får upp sin annons på nästan alla andra partiers sökord, och dessutom bara egna annonser när man söker på “miljöpartiet”.
Förresten så drivs just nu en kampanj mot sverigedemokraterna där www.sverigedemokraterna.de försöker hamna högre i resultatlistan än www.sverigedemokraterna.se när man söker på sverigedemokraterna.
Det som krävs är att sverigedemokraterna.de får högre pagerank än .se , och det får den genom att fler länkar till sidan. Länka alltså till denna sida om ni vill hjälpa till.
hejdå
Vaggeryd-Norrköping-Vaggeryd-Eskilstuna-Vaggeryd-Göteborg-Växjö
August 31st, 2010
Personligt
Kommentera
Jag har aldrig riktigt lyckats släppa min hembygd. Vaggeryd är en bra by. Visst finns det många saker man kan tycka är lite förfärliga men överlag så är det definitivt en bra by. Därför blir jag alltid extra glad när Vaggeryd nämns i riktäckande medier. Ica i Vaggeryd nämndes t.ex. i ekonomidebatten häromdagen, visserligen av en moderat men ändå. Idag ser jag följande fantastiska bild på idg.se
För uppmärksamma läsare och Vaggerydsbor syns det klart och tydligt att det är i Vaggeryds centrum med Konfekthörnan i bakgrunden, visserligen med en socialdemokrat i förgrunden men ändå.
Lokalpatriotism verkar för övrigt vara ganska hippt och jag försöker hänga med så gott jag kan. Jag har lärt mig älska Kortedala och försöker göra reklam för stadsdelen så gott jag kan. I Vaggeryd har var och varannan villaägare börjat hissa Smålandsflaggor och Facebook kryllar ju numera av grupper där man älskar sin by, stadsdel eller landskap.
Nu ska jag ju bli kronobergare snart vilket ju skiljer sig en hel del från att vara Jönköpingslänsbo, eller Finnvede. Framför allt känns kronoberg något bonnigare, dialekten är lite värre och området känns inte lika nära allt eftersom det inte finns någon cool europaväg igenom.
Kronobergs län blir för övrigt det femte länet jag bor i så jag är inte särskilt trogen. Men jag återkommer iallafall till Småland och det känns faktiskt helt ok.
VFU jaha
August 23rd, 2010
Personligt
Kommentera
Jag säger då det. VFU-maskineriet på GU är som en motor som drivs av gummiband, hoppar och skuttar och går sönder. Gummibanden är studenten (jag) som kastas mellan olika VFU-samordnare och VFU-ledare och man har ingen aning om vad som är fram eller bak.
När jag började min lärarutbildning fick jag det lite speciella området Universeum. Då hade vi en person som var både VFU-ledare och VFU-samordnare, hon var dessutom LLU och den enda pedagogen vi kom i någon närmre kontakt med. Där fick vi som tur var bara vara i ett halvår. Visst, ett ganska lärorikt ställe men svårt att verkligen ta till sig.
Sen kom jag till Backa och Skälltorpsskolan. Där fick jag vara i två terminer och fick även besök av vår inriktningslärare som tillfälligt hoppade in som VFU-ledare. Under perioden träffade jag också min egentliga VFU-ledare (som egentligen skulle följt mig från början till slut för att se min utveckling). När min handleadare skulle bli pappaledig passade jag på att byta skola och fick då komma till NTI.
Under min NTI-tid har jag hunnit få besök av en VFU-ledare, bytt VFU-ledare två gånger (inte träffat någon av dom), bytt område, samordnare och ledare två gånger till. Hade jag inte varit ett hållbart gummiband, dvs blivit förvirrad i maskineriet, eller haft en såpass bra och ståndaktig skola (NTI) i rygggen, hade jag förmodligen inte ens fått vara kvar på NTI nästa termin (min sista), eftersom GU inte gjorde ett dyft för att göra min situation så bra som möjligt. De ville helst bara hålla mailkonversationerna korta och gå så mycket efter paragraferna som möjligt.
Min mesta kontakt med VFU-maskineriet har alltså skett i ren förvirring och administrativt syfte. EN gång har jag haft besök av en VFU-ledare, och jag har träffat samma ledare i ett samtal en gång. På 4 år.
Kontenta:
Maskineriet bryr sig inte särskilt mycket om studenternas bästa. VFU:n är självklart en av de mest lärorika delarna av lärarutbildningen, men detta är tack vare personalen ute på skolorna. Den viktiga feedbacken från GU:s pedagoger har nästan helt uteblivit. Att de inte bryr sig beror väl snarast på den enorma organisationen och att det blir så mycket folk i omlopp. Jag vet inte om detta är något generellt eller om jag bara har haft otur. Men jag känner mig iallafall som ett gummiband.
